Hannah Montana Spotlight.

Jag åkte hemifrån med 15:00-bussen på lördagen, och Angelica hoppade på bussen efter 20 minuter. Tyvärr var bussen helt full och det gick inte av folk förrän vi nästan var framme, så Angelica fick stå nästan hela bussresan (från att hon gått på bussen dvs). Jag hade tur och fick sista platsen eftersom jag gick på först av de som gick på vid min busshållsplats.

Sen fick vi ta oss till Filmhuset där inspelningen var. Som tur var så var det några andra som också skulle dit så vi gick bara efter dem och hamnade därför rätt. Annars så hade vi ju inte vetat vart vi skulle gå någonstans.
När vi hade gått dit så fick vi sitta inne vid receptionen och vänta i en halvtimme innan en tjej kom och hämtade alla och vi fick gå ner till studion (som låg 2 våningar ner). Och jag och Angelica fick verkligen känna oss gamla där också... Det var nämligen nästan bara små barn som var där. Jag hade trott att det skulle vara tonåringar där, eller iallafall barn över 10 år. Men det var t.o.m ungar under 10 år som var där! Jag såg väl ungefär 4 andra tjejer som kan ha varit några år yngre än oss, men ändå de äldsta av alla andra barn som var där. Så vi fick som sagt känna oss gamla när vi var där.
Jag förstår faktiskt inte hur så små barn kan gilla Hannah Montana eller ens förstå själva tv-serien. Den är ju på engelska ursprungligen, och den är ju faktiskt inte gjord för barn utan den är väl gjord för tonåringar (eller iallafall barn över 10 år!).

Förutom att vi fick känna oss gamla så fick vi mest ont i rumpan. Vi fick sitta på plaststolar när vi satt i publiken nämligen, och det var inte det bästa för rumpan. Plus att vi satt ner på dem i ungefär 2 timmar.
Själva programmets avsnitt ska jag väl inte berätta något mer om eftersom det inte ska sändas förrän i juni, men jag kan berätta vilka som var gäster i programmet som vi var publik till. Och gästerna var Marie Serneholdt och Shenie Fogo. Shenie är super gullig så jag hade ingenting emot att hon var gäst, plus att jag rös i hela kroppen sen när hon sjöng. Men jag hade föredragit en annan gäst än Marie, hon var ju inte den jag ville se mest. Men det var ju bättre att hon var gäst istället för Amy Diamond som skulle vara gäst veckan efter.

Efter klockan 19:00 så var det klart. Vi fick med oss 2 tidningar hem som "goodiebags". Och tidningarna var en norsk Hannah Montana-tidning (hur ska ungarna kunna läsa norska?) och en Julia-tidning som dessutom var från april. Vi ska även få en dvd med Prinsessan och Grodan hemskickad.
Vi hittade busshållsplatsen och kollade tidtabellen och satte oss på bänken (som var ovanligt hög!) i lugn och ro. Men sen kom det 2 killar dit också, och när de hade stått där ett tag så sa dem att de hade kollat på vardagar. Och då fick vi också kolla på tidtabellen en extra gång och det hade vi också gjort, för bussen gick inte efter klockan 17:00 lördagar. Så vi fick gå tillbaka till Radiohuset där vi skulle byta buss, och som tur är så är det inte så långt att gå dit. Väl där så såg vi att våran buss stod där och väntade så vi hade tur och hann med den. Sen var jag hemma igen efter klockan 21:00.

Och på lördagskvällen så underhöll jag mig genom att se på de nya avsnitten av The City (Olivia är verkligen en riktig bitch! Om hon är så på riktigt så fattar jag inte hur hon kan ha ett jobb...) och The Hills (Spencer har verkligen blivit mer sjuk i huvudet än vad han någonsin varit innan!). Och sen kollade jag även på ett avsnitt av den nya tv-serien Victorious som börjat gå på amerikanska Nickelodeon. Jag vet inte när eller om den kommer börja gå på svenska Nickelodeon. Det är Victoria Justice som spelar huvudrollen i den tv-serien iallafall.

Jag skulle ju ha träffat Lana för första gången innan HMS också, men hon kunde tydligen inte nå mig för hennes mobil sa att min var avstängd när hon försökte ringa flera gånger, och inga sms kom fram. Vilket är väldigt stört för jag har haft på min mobil hela tiden... :/ Så nu har vi båda trott att vi undvikit varandra, fast vi inte gjort det.

Sen gick jag och la mig och släckte lampan efter klockan 04:00 någon gång. Ciao!